Create New Playlist

Add a cover pic of your own choice

(Optional)

Name

AI Cover Generator

4 credits

Not enough credits (0/4).

Logout

Are you sure you want to Logout?

Close

Tidens spiral by Tony

SongGPT
Tidens spiral by Tony - Psytrance/Progressiv Rock music cover art

Tidens spiral

Psytrance/Progressiv Rock

0:003:12
Lyrics
Description
En sprucken klocka i glas, tidens tysta flod, radions brus, och minnen röst som aldrig dog.
Mantra lopar under bild, mammas ro i tidens brus.
Hennes händer mjuka kartor över min barndomshud, ljud av en vaggvisa som lämnade doften av nybakat bröd.
Kökslampans gula hal och hennes andedräck mot natten, en ljusställning i rummet där jag lärde mig att andas.
Frakturer, era sekundvisare, blänker som glas på golv och varje tick är en fjäder som fastnar i halsen.
Radionstatiska kartor ritar krig över min panna, eko i korridoren, steg som aldrig riktigt når fram.
Elektriska hjärtslag, en bas som blir en stamm, jag drar henne närmare genom frekvensens damm.
Klockan spiral håller oss samman, mammas hand är min kompass.
I tidens brus hittar jag ro, i hennes ljus möter jag allt som var och ska.
Horizonten av glassprickor i stjärnors småslag, armer av skuggor marchera genom framtidens dag.
Stjärnens refusyrade biljetter bränns till aska i vinden, döden går på tåg över slagfält där fredens rönn vilar innanför huden.
Vi bär våra plågor som medalje, värmer dom i våra fickor, men hennes rösten lineal över kaos, mäter nya världar i en suck.
Låt gitarren växa, dröja i sprickorna mellan ord, låt syntadra himla tumla klockor i spiral här.
Där allting sväller, en lång utan inget eko, från vårt blod till natten, en dirigent av ljushorn.
Spiral, fall, håll, mammas ro i tidens brus.
Radiostationer skär upp kartor av eld och fred, vi vandrar genom oslipade speglar, genom splittrade ord.
Ett regn av poler och pilar, en hymna av metall och jord, men i mitten av kaoset, hennes händer, hennes luktspår.
Klockan spiral håller oss samman, mammas hand är min kompass.
I tidens brus hittar jag ro, i hennes ljus möter jag allt som var och var.
Sakta som om världen åter får plats i hennes famn, ljusets kant mot köksbordet, en kopp som ännu är varm.
Jag hör vaggvisans sönderfall i radiokapset, men noterna håller mammas doft, vanilj och linne limmar samman nattens skärvor.
Från kosmos till köksstol, från krig till tystnadens land.
Hon är kompass, hon är ro, hon är den sista handen som sluter min dag.
Mammas ro i tidens brus, susurera tunn långt dekande.
Klockan spiral sluter sig, den är taget hem och natten blir mjuk.