Create New Playlist

Add a cover pic of your own choice

(Optional)

Name

AI Cover Generator

4 credits

Not enough credits (0/4).

Logout

Are you sure you want to Logout?

Close

Tidens spiral by Tony

SongGPT
Tidens spiral by Tony - Psytrance/Progressiv Rock music cover art

Tidens spiral

Psytrance/Progressiv Rock

0:004:03
Lyrics
Description
En sprucken klocka i glas, tidens tysta flod, radians brus och minne, en röst som aldrig dod.
Mantra lopar under bild, mammas ro i tidens brus.
Hennes händer, mjuka kartor, över min barndomshud. Ljud av en vaggvisa som lämnade doften av nybakat bröd.
Kökslampans gula halo, hennes andedräkt mot natten. En ljusställning i rummet där jag lärde mig att andas. Frakturer är en sekundvisare blänke som glas på golv. Och varje tick är en fjäder som fastnar i halsen.
Stadionstatiska kartor rittar krig över min panna. Eko i korridorer, steg som aldrig riktigt når fram. Elektriska hjärtslagen, vad som blir en stamm. Jag drar henne närmare genom frekvensens damm.
Klockan spiral håller oss samman, mammas hand är min kompass. I tidens brus hittar jag ro i hennes ljus. Möter jag allt som var och ska.
Horizonten av glas spricker i stjärnors småslag. Armer av skuggor marchera genom framtidens dag. Själens refusurade biljetter bränns till aska i vinden. Döden går på tå, över slagfält där fredens frön vilar innanför huden. Vi bär våra powers och medaljer, värmel dem i våra fickor. Men hennes röst är lineal över kaos, möter nya världar i en sak.
Låt gitarren växa, dröja i sprickorna mellan nord. Låt synta dra himla tumla klockor i spiral. Här där allting sväller, en lång utandning, ett eko. Från vårt blod till natten, en dirigent av ljus.
Drog, farv, av, av. Mammas ro i tidens brus. Radiostationer skär upp kartor av väld och fred. Vi vandrar genom oslipade speglar, genom splittrade ordet, reg av poler och pilar. En hymn om metall och jord, men i mitten av kaoset, hennes händer, hennes luktspår.
Motorn spirar håll och håller oss samman. Mammas hand är min kompass. I tidens brus hittar jag ro i hennes ljus. Möter jag allt som var och ska.
Sakta som om världen åter får plats i hennes famn. Ljusets kant mot köksbordet, en kopp som är nu varm. Jag hör vagvisans sönderfall i radiochassit, men noterna håller. Mammas doft, vanilj och linne limmar samma nattens skärvor. Från kosmos till kökstol, från krig till tusnades land. Hon är kompass, hon är ro, hon är den sista handen som sluter min dag.
Mammas ro i tidens brus.
Klockan sprider och sluter sig ett andetag, ett hem och natten blir mjuk.